Jag har en "vän" som varit skyldig mig lite pengar ett tag sedan i somras. Han har flera gånger lovat att betala tillbaka dem snart. Sagt att de varit skickade via banköverföring och så vidare.
Ingen av gångerna har jag fått mina pengar.

Jag har lagt ner så mycket energi, ilska, sorg, besvikelse, skam på detta. Det har verkligen krävt av mig.
En av mina vänner var skyldig denne herrn en ganska likvärdig summa pengar och jag sa då en gång gravt påverkad att jag kunde ta över den skulden istället (hade ingen tro på att få dem av min vän). Saat och gjort!

Dagen efter hörde min "vän" av sig och ville ha hjälp att köpa lite saker. Jag i min glömska vart svinförbannad då han kommer och ber om att köpa saker och var skyldig mig pengar. Han påpekade dock snabbt att jag tagit över min väns skuld.

Jag kände mig så lurad, skamsen, besviken på mig själv över detta och har inte kunnat släppa det alls. Jag har varit så arg och låtit detta ta så mycket energi från mig då jag känt kort och gott att jag blivit ägd.

Nu hörde han av sig och frågade om jag fått pengarna av min vän och jag sa nej. Han erbjöd att betala igen pengarna ändå men jag vet hur mycket hans löften varit värda hittills. Jag orkar inte längta, önska och sedan känna mig lurad och ägd igen.

Jag sa att det är lugnt och förklarade jag inte orkade bli besviken och ledsen igen, lägga ner mer energi på detta.
Nu har jag äntligen lyckats släppa det här då jag lyckats intala mig att det är på mina villkor. Synd min stolthet ska vara så dryg jag inte klarar av att bli lurad, men jag är nöjd det är över nu.

En tyngd är lyft från mig.