Har haft fler tillfällen då jag tillämpat mindfulness. Använt mig utav det de flesta gånger jag fått negativa känslor. När ilskan kommit ett par gånger (händelserik dag!) så har jag dock glömt av det helt.

Men de gånger jag tillämpat mindfulness hae det fungerat riktigt bra. Nu har jag inte börjat må bra varje gång heller. Eller, det har känts så men det är enbart lättnad för att slippa det negativa och kontrasterna mellan det negativa och neutralt.

Jag har lyckats hålla mina känslor till väldigt neutrala. De har självklart kommit som en tsanumi i önskan om att få dränka mig i ett kaos av emotioner jag inte kan hantera.
Men vågen har rest sig och istället har jag surfar på den. Observerat de små fiskarna som försöker säga att allt är ohanterligt, att jag körde hata mig själv, att jag är misslyckad.

Jag har noterat att jag är upprörd av en viss anledning, att det får mig att tänka att jag är misslyckad, att de tankarna hör mig ledsen.
Har sagt dessa saker högt för mig själv och de har istället för att bli min verklighet forslats bak till att istället vara mina tankar och känslor. Det är mycket enklare att hantera än den verklighet jag alltid skapar vars allt är emot mig.

Tog mig till jobbet idag. Lite sent. Chefen ringde och väckte mig. Men kom dit iaf. Känner mig stolt. Väldigt stolt.

Men det var inte därför jag skrev detta inlägg utan för att jag testade mindfulness idag när jag hade svag ångest. Jag beskrev att jag upplevde klumpen i halsen och trycket som obehaglig och hur det fick mig att känna mig. Jag gjorde allt lugnt och sansat utan att döma mig själv eller mindre na känslor. Bara beskriva objektivt.
Det fungerade ypperligt. Känslan av ångest vart minskad. Eller snarare obehaget vart minskat. Inte själva känslan i sig. Det vart som bara en känsla istället för att vara något som skulle behöva styra mig.

Testade detta även i en krissituation där vanligen självmord, -skada eller droger är första lösningen. Dämpade det värsta sorgen avsevärt. Ser fram emot att fortsätta utforska mindfulness.

Jag och min psykolog har varit inne på mindfulness på senaste. Mycket för att jag inte klarar av att hantera några känslor alls egentligen. Känner jag efter för mycket börjar jag antingen gråta av sorg eller lycka I de flesta fall.

Hon rekommenderade mig att beskriva mina känslor. Vi gjorde en övning där hon ledde mig genom att ställa olika frågor som jag skulle tänka kring. Vart I kroppen känslan kändes, ifall jag upplevde tryck i bröstet etc. Det fungerade väldigt bra.

Testat detta hemma både tidigare och idag. Trots att jag exempelvis inte idag mådde dåligt så kände jag en otrolig stress och rastlöshet. Det var helt enkelt jobbigt att stanna upp och vara i mina känslor.
Jag prövade ett tag och kände bara hur oron växte trots att jag gjorde "rätt". Försökte efter ett tag att uttala mina känslor högt för mig själv. Sa något i stil med att "Jag känner mig orolig", "Det blir värre när jag tänker kring det" och andra saker.

Väldigt fort efter jag uttalat några saker så kände jag av ett lugn. Oron försvann och istället infann sig ett lugn och en eufori steg inom mig. Nu är ju inte meningen med mindfulness att man ska bli euforisk egentligen. Men detta visar att jag i alla fall för tillfället kanske borde uttala känslorna för att själv kunna få det hela att bli lera lättbegripligt för mig.

Detta får mig att fundera lite kring hur bön fungerar egentligen.

Om det inte redan blivit uppenbart så har jag svårt att ta mig till jobbet. Ibland är jag nere, ibland ingen ork och i vissa fall så känner jag bara att jag hellre hänger mig än går till jobbet.

Jag försöker tillämpa alla möjliga principer för att orka ta mig till jobbet, inte blåsa upp hur svårt det ska vara med mera. Idag tillämpade jag att vara i nuet. Jag kände efter hur allt var just för tillfället istället för att tänka på jobbet och hur dagen skulle vara. Då lättade min ångest och svårigheterna inför dagen verkade tunnas ut för mig. I nuet var jag bara trött. Men det var iaf en känsla som gick att hantera.


Sedan liten side note har jag bestämt att idag ska jag inte äta godis eller dricka läsk. Jag får ta sådana här beslut en dag i taget.

Nu när jag lyckats paja till det lite med att stanna hemma från jobbet så är det viktigt att göra rätt för mig själv så snart som möjligt.

Jag började dagen med att laga storkok på köttfärs och köttfärssås. Kände direkt hur jag mådde bättre i att skriva ner det. Se där! Men lika viktigt är det att fortsätta göra nya saker och ta tag i det. Ibland går inte det att göra allt direkt så i dessa fall får man ta baslut

Ett beslut för mig är inte ett "ja jag ska göra det imorgon...". Ett beslut ska kännas i mig. Jag ska ha en fast övertygelse om att göra det som beslutats. Nu har jag beslutat att köpa slang så jag kan lufta bromsarna igen då det gick lite dåligt igår uppenbarligen. Jag ska byta in lysröret som var dåligt. Jag ska gå till min psykolog. Jag ska köpa nya bromsklossar och ny innerslang till bakdäcket till cykeln. Ska på 12-stegsmöte sen ikväll.

Sedan imorgon ska jag gå till jobbet hur det än känns. Känner jag mig riktigt dålig så går jag in till cheferna och pratar med dem om det och ber om någon lite lugnare uppgift för dagen.

Idag stannade jag hemma från jobbet igen. Orkade bara inte. Men det är itnedet vi ska fokusera på idag utan på hur det får mig att må samt andra konsekvenser.

Jag vaknade och kände jag inte orkade. Tänkte jag tar och sover en timme extra eller så, stressar till jobbet och kommer kanske 30 min sent. Sagt och gjort! Men när jag sedan vaknade så kände jag bara skam och misslyckande. Jag tröck ner mig själv och tänkte jag skiter i det. Tar tag i det imorgon istället. Sedan sov jag vidare och vaknade kring tio. Skammen fanns där starkare än tidigare. Känner mig misslyckad och dålig. Nu är jag bara nere. Kommer ta ett tag att rädda måendet idag, om det alls går.

Sedan finns ju självklart konsekvenserna att det blir svårare att klara av arbetslivet på riktigt när jag får ett vanligt jobb, att jag skapar dåliga mönster för mig för var gång jag fattar dessa beslut samt förstör min självkänsla allt eftersom.

Idag har jag tagit tag i lite saker. Har städat samt bytt olja i bromsarna till cykeln.
Jag mådde inte speciellt dåligt när jag tog tag i det. Mådde faktiskt bra.

Men det är viktigt att skriva ner detta för mig då jag vill poängtera ut att det inte är farligt eller ens jobbigt att göra någon av dessa sysslor med rätt inställning. Jag mådde bra i att göra dessa och kände stolthet och tillfredsställelse hela vägen.

Att ta tag i saker är inte lika farligt som jag vill få det att vara. Jag ska göra nyttiga saker för mig trots att jag kan tro det ska vara jobbigt. Det hjälper mig både för stunden, direkt efteråt men även i längden då jag fått saken överstökad. Får leva utan att bekymra mig om det samt leva med bra bromsar och ett välstädat hem i detta fall.

Jag har tänkt börja skriva om olika metoder jag tillämpar mig utav för att göra mitt liv bättre. Jag har tänkt att använda det för att behjälpa mitt svängiga humör. Skriva ner när mitt humör vänder från negativt till positivt. Vad jag gjorde, hur mina tankar gick samt hur det kändes före, under, efter och så. Detta för att helt enkelt "plugga" in funktionella beteenden. Så det sitter bättre och kommer vara enklare att komma åt för mig allt eftersom tiden går.